.

Jag har varit massa duktig idag. Somna typ 4 i natt och gick upp halv 10, det är skills för att vara jag. Gick och träna med pappa och sen har jag varit i full fart. Har duschat och fixat mig nu. Snart ska jag åka till handen och kolla efter något snyggt linne eller nått. Har nämligen 150 kronor i shopping pengar kvar eftersom min far och jag glömde bort att han va skyldig mig ^^ sånt gillar vi ju. Efter handen besöket ska jag åka till norrviken och möta upp sophia och handla lite gottigott. Och sen bär det av till tvillingarna wallenburgare där vi ska ha lite film kväll. Mys mys... Om jag ändå hade min prins på en vit häst, han kunde komma farande och plocka upp mig så kunde vi rida ut i solnedgången. Vore inte så fel. Men, det är bara en dröm. Jag får nöja mig med fredrica ikväll :P

Kyss o smek
/Ida

Eftersom sophia typ aldrig skriver nått, förutom förra inlägget med typ tre meningar så tänker inte jag heller ägna tid. Så sophia om du läser det här. Om du inte också börjar blogga så kan vi lika gärna ta bort den. Liksom vad finns det för mening?

hur som helst, från och med nu så bloggstrejkar jag.

/ maximus

Vadå jag har inte ett så jobbigt liv? nej det har jag aldrig påstått heller? Jag får mat på bordet tre gånger om dagen, jag har kläder att ta på mig och jag behöver inte arbeta 10 timmar per dag med en lön på 50 öre i timmen, så ja, jag har ett bra liv. Men bara för att jag har allt det där som jag faktiskt har rätt till som människa så betyder inte det att allt alltid går bra, att jag alltid mår bra och att jobbiga saker inte händer, det är väl så livet är eller? Fatta vilken osmart människa jag skulle vara om jag inte hade några liverfarenheter. Om det nu va så att jag ville ha ett så problemfritt liv som möjligt skulle jag väl få isolera mig totalt från omvärlden, kanske sätta mig själv på en öde ö i resten av livet. Jag är nöjd med den jag är och det är väl inte fel. Men det betyder heller inte att jag är perfekt.

Hittade en dikt idag som jag skrev när jag va 11. Bara så klockren...

Du slog mig och sa att jag va en idiot,
jag kommer aldrig glömma din grymma ord,
tårarna rann ner för min kind, jag känner ilska och tomhet i mig.
Vad har jag gjort för fel?
jag vill bara ställa mig i ett fönster och hoppa
men jag vet att en ängel skulle rädda mig.


Gissa vad? den ängeln kom aldrig. Jag stod där i fönstret och väntade. Livet är surt, men det kan också vara så underbart.

/i

Jag tänker inte dölja allt som hänt, jag tänker inte gå med huvudet högt och låssas som om allt är bra. När jag är ledsen så ska jag fan kunna få säga det. Varför ska jag vara tyst om det som hänt? varför ska jag låta bli och berätta för folk om det som är en del av mitt liv. Hade jag varit den jag är idag utan all den där skiten? hade jag varit såhär stark? hade jag klarat ångesten? nej, antagligen inte. Så när någon frågar vem jag är så vill jag vara ärlig. Varför ska jag skämas? Det var inte jag som gjorde fel. När jag var liten berättade jag för alla om det som jag kunde, visste och varit med om. Det lädde till så mycket problem att jag slutade lita på folk. Jag var 5 år, FEM FUCKING ÅR! det är fan sjukt. Jag ska dölja någonting, när mina barn sen frågar mig om mitt liv ska jag inte sitta och säga att det var pefekt och jag var så perfekt, jag vill kunna säga; Ja jag hade det skit, jag mådde skit och berätta allt som hände och sedan tillägga att jag var stark, att jag reste mig upp och tog mig vidare för det är DET som räknas. Att jag gick ut grundskolan med skapliga betyg, att jag kom in på det gymnasiet jag ville och kommer få den utbildning jag vill ha. För första gången i mitt liv ser allt så ljust ut, jag är så grymt lycklig just nu och jag tänker bara det härförtjänar jag men samtidigt känns det så ego! Varför? jag förtjänar allt det här, för en gångs skull behöver jag inte sätta ett fejk smile på läpparna när jag går hemifrån på morgonen, är inte det en bra sak? Jo, det är bara 2 st i hela världen som vet min riktiga historia, mitt fuckade liv och hur dåligt jag faktiskt mått. Är itne det sjukt att inte ens min egna mamma vet exakt? Jag har lidit mest av det.

Vi kan alla överleva. Men nu, när jag gått vidare så är det fan på tiden att jag lever livet. Så titta inte ner på mig när jag berättar allt. Jag är den jag är, och jag skulle inte vara den Ida som alla känner idag om det inte var för allt det här, skulle ni vilja det? NEJ SKULLE INTE TRO DET!


Allt för mig, godnatt
/Ida

Jag gjorde en ebba grön idag, vad jag sa tänker jag inte berätta -.- Jag velade hela lektionen och det slutade med att jag bestämde mig för att kasta ut min mobil genom fönstret, varför det skulle vara bra vet jag inte men jag tog ut mitt sim kort och minnes kort och allt och ställde mig i fönstret, det blev värsta folksamlingen i fönstrerna och mobilen åkte ner, den sväva som ett blad ner och PANG! så flög det bitar överallt. Det fantastiska var att när jag och fredrica kommer ner så har massa bitar gått av och sånt men det var inte en ända skråma på skärmen och när jag satte i mitt sim kort på mobilen så fungerade den!! :O Jag kasta den från femte våningen och den gick inte sönder, haha det va coolt :P

Nu ska jag deppa sönder igen över alla läxor -.-

/Ida

Igår var en sjukt trevlig kväll.
Jag och Ida hamnade mitt i födelsedags fixandet.
Ida dammsög och jag gjorde hård fittavocado.
Jag sjöng singstar och det gick som det gick med lite alkohol i kroppen haha.
Marcus och Fredrika kom också.
Trevliga barn det där ^^

Puss och kram

//Sophia