.

Satt på bussen och fick se en viss person. Jag vet inte vad som hände eller varför. Jag går upp för trappan och nästa sekund ligger jag i trappen och skakar och gråter.

Jag är trött på det här. Hur jag en gör. Vad jag en gör så slutar det alltid såhär. Det finns inget att göra, inget att kämpa för. Livet är slut. Det finns inget mer att hämta.
Jag vill inte att en människa som är så mycket svagare en jag ska lyckas bryta ner mig totalt. Jag ville inte låta det hända men jag är för svag.
Minnen som bara slår tillbaka, hårdare en någonsin och jag bara faller. Faller och faller men jag nuddar aldrig marken. För varje dag som går kommer jag bara längre och längre ner i helvetet. Det ställer jag lyckades ta mig ur.
Jag vill inte behöva gå igenom allt igen. Jag är trött på att kämpa, jag orkar bara inte.
Jag förstår inte. Jag har allt jag behöver, familj som jag älskar och som står mig mycket nära. En bästa vän som ställer upp för mig i alla väder. Jag älskar och är älskad, varför ä jag inte lycklig? varför kan jag inte bara se det som finns istället för att blicka tillbaka. Varför kan jag bara inte gå vidare?
Nej för allt som hänt, mitt förflutna är en del av mig, en del av den jag är. Jag kan inte släppa det som faktiskt är mitt liv. Det tillhör mig. Mina djupa hemligheter, saker som ingen kan förstå, jag kan inte släppa jag kan bara inte lägga allt bakom mig.
Jag hatar det här, jag hatar mig själv. För att jag inte kan. Jag är inte stark eller modig. Jag gräver ner mig när allt blir för jobbigt. Jag hatar att stå ut för saker blir inte bättre, jag bara försöker glömma men allt kommer tillbaka senare och då försvinner det aldrig.

Jag sitter och lyssnar på en låt varje sekund är ett minne av söder
Texten går rakt in i hjärtat, allt bara stämmer.

Jag vill bara säga till alla som stått vid min sida, som har stått ut med mig jag lovar att aldrig göra om det, utsätta er förnått sånt igen. Ni vet alla är unga och dumma, vill testa sina vingar. Förlåt alla som jag gjort illa, förlåt den här gången menar jag det verkligen och ni som är kvar, snälla ta till er.
Jag började mitt unga liv, jag började såhär. bara 13 sommrar och jag fatta vad det innebär. Självklart går man rätta vägen när man har det svårt, Förstå nu har jag känner när jag skriver denna låt.
Så förlåt till mina nära & kära som jag har besvärat som alltid funnits där så vad mer kan man begära?
NI har alltid sagt till mig att stå för den jag är. Jag gör det nu helhjärtat så länge benen bär. Jag lär av mina misstag till skillnad från vad jag gjorde. Förlåt alla det var inte meningen att klandra, ändra min personlighet toch bli nån jag inte va.
Är tacksam för det ni gjorde för det jag är glad för den jag är idag.
Hade ni inte gjort det hade jag inte levt idag. EN bortskämd liten skitunge som underjorden skulle ta. Förvandlad till ett odjur och hjärta gjort av sten.
Jag vill bara visa vilka väger jag tog, Så du kan får förståndet, respektera din mor. Hon har fött dig, matat dig, stått ut med ditt tjat. Jag var helt tvärt emot Jag fick helt enkelt blackout. Jag ångrar saker som jag sagt och saker som jag gjort. Förlåt mig kära mamma Jag älskar dig så stort. 
Min far du är den du är min bästa vän och dig sviker jag, aldrig mer igen.
Jag kommer aldrig göra om det igen, inte efter nått sånt här. Det sätter sig i hjärtat, det sätter sina spår.
Förlåt alla, förlåt..



Det var inte hela texten, men det var det i texten som gick rakt in i hjärtat.
Alla vänner, familj, föreddeta vänner. Ta åt er.


Jag är inte längre den lilal flickan jag en gång varit.


//I