.

Min pappa och jag har precis haft ett sånt där samtal som vi har ofta. OM allt och ingenting. I såna samtal´löser vi många problem och kommer på varför vi reagerar som vi gör.
Mitt mål sedan jag var 7 har varit att få bra betyg, komma in på gymnasiet och få en utbildning, få ett bra jobb så jag så småningom kan försörja min familj och leva ett bra liv.
Visst skulle det vara underbart, ett + i kanten liksom.  Men min underbara pappa har lovat att ge mig pengar i sommar, och det är inte om jag klarar skolan, pappa hatar sånt. Även om jag nu inte klarar matten och inte kommer in på gymnasiet så kommer jag få pengarna, för att jag i alla fall försökt.
Jag lever mitt liv genonm att försöka bevisa för alla runt omkring att jag duger. TIll och med för människor som inte ens betyder nått och som jag inte ens känner. Så ska det inte vara.

Mitt nya mål; Förlåta mig själv

Dom som finns i mitt liv får gilla mig som jag är eller sticka. Jag tvingar ingen att umgås med mig eller tycka om mig. Det är upp till var och en. Jag är trött på att försöka leva upp till andras förväntningar för i slutändan sviker jag bara mig själv.
Nej nu kommer en ny Ida. Den rätta jag. Hon som klarat sig trots alla hinder. Jag är bara en människa, jag är jag och fan ta den som försöker ändra på det.

//I