.

Jag skulle laga mat åt min bror och mig.
 Pannkakor lät gott så det fick det bli.
Jag gjorde smeten och den såg helt perfäkt ut, sen va det bara för mig att stecka på.
Den lilla stekpannan fick det bli så jag kunde få många pk.
Jag ställer mig och diskar lite medans jag låter maten fräsa.
När jag ska vända på den märker jag att den är helt och hållet fast i pannan.
Min första tanke är att jag måste byta panna för annars kommer dom andra att bli äckliga.
Det fick bli en storlek störe på pannan och det blev samma eftekt som tidigare.
Jag som inte gillar motgångar tar ett djupt andetag och min plan B får bli ett våffelgärn.
Men självklart är det bortblåst.
Mina ögon höll på att bli lite tårfyllda där ett ögonblick när jag kom på var den kunde vara.
Den låg gömmd i ett skåp längst in men jag skakar i alla fall av mig mitt gamla missdlyckande och ser ljuset för första gången under kvällen.
Jag häller i min smet och börjar diska igen.
När jag kollar till maten har det inte hänt något.
Jag fortsätter och fortsätter att kolla men händer fortfarande inget.
Mina tårar börjar igen ta och komma och jag letar desperat efter något som jag kan höja värmen med och mitt på sitter en knapp som jag skulle ha snurrat på.
Då får malagningen lite fart.
När jag är inne på den näst sista våfflan kommer jag på att jag vill ha grädde.
För att slippa massa jobbig disk kommer jag på en inte så brilliant att jag ska röra den med en vanlig visp.
Tästa inte hemma människor.
DET GÅR INTE!
Jag fick i vilket fall som helst plocka fram en elvisp och då gick det till slut.

Det har varit dagens matlagning.

XOXO

//P