.

Jag är inte glad över den jag är, jag ska inte ljuga. För om det gick så skulle jag ändra ALLT. Men det går inte så jag får bara acceptera den jag är. Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt jag gjort. Alla som jag sårat och gjort illa. Jag önskar jag kunde göra allt ogjort men det går inte. OM jag kunde, skulle jag stoppa banden spola tillbaka och aldrig mer trycka på play. Om det gick. Men det går inte. Jag får leva i den här skiten som jag ställt till med. Jag är inte den där personen längre men jag är rädd, Jag är rädd när jag går till skolan för att jag ska säga eller göra fel. Jag vill inte hamna där igen. Jag vill visa vem jag är, även om jag hatar den jag är så är det jag. För det kan jag stå för, att jag är jag. Jag föddes till Ida och det är som Ida jag ska dö. Oavsätt om jag gillar det eller inte så är det jag. Men det finns kvar, allt det där. Historian om mig, den är kvar. Och den hinner ikapp nu. Jag borde gå med huvudet högt men jag vågar inte. Kass självkänsla. det är jag. Jag ska inte ljuga, jag älskar livet, jag älskar mina vänner, jag älsar att hjälpa folk, jag älskar att skratta, jag älskar min familj, jag älskar min jobbiga, söta, underbara, knasiga lillasyster. Hon är min! min sparris. Det finns ingen som jag älskar så stort som min lillasyster. Jag älskar att leva, och dela mitt liv med alla omkring mig. Jag är inte perfekt, inte i närheten men jag gör mitt fucking bästa, hela jävla tiden. Jag gör så gott jag kan. Det blir itne alltid bra men jag försöker. Jag tänker inte ge upp. Fan, lite smärta har aldrig skadat. För jag är Ida, jag är cool. Jag klarar det här, precis som jag klarat allt annat..


Det finns absolut INGEN som jag, och det är jag stolt över. Alla är vi unika på vårt egna lilla sätt :)