.

Va på bio med sara idag, såg hannah montana the movie, as bra faktiskt. Jag satt och grät igenom hela filmen. Det är inte töntig, filmen är inte töntig, skiter i alla som säger det. För filmen är en äkta verklighet, <Hur många på denna jord har inte vaknat upp och undrat "vem är jag? "
Fan, någon gång i livet måste man välja, gå sin egen väg och göra alla misstag som man ska göra, det är så livet fungerar.
Att behöva välja mellan den man verkligen är och den som alla andra tror att man är det är inte lätt. Man kan vara både och, för det är det är båda delarna som fomar personen som man ska bli.

Jag vet inte vem jag är, har aldrig vettat. Men däremot är jag säker på att jag en dag kommer hitta mig själv. Jag är två personer. Jag är inte "bara Ida" för min familj och någon helt annan för mina vänner. Jag är både och & jag älskar det. Tänk om jag skulle prata till mina vänner som jag pratar till min pappa? det skulle inte fungera alls eller hur?

Nej jag ska inte hålla värsta talet nu. Haha filmen var bra i alla fall. Jag gick därifrån nöjd men också lite stum.
En låt i filmen var extremt bra, den va typ i slutet, har drogat den sen jag kom hem.

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna  wanna make it move
Always gonna be an uphill battle,
Sometimes I'm gonna have to lose,
Ain't about how fast I get there,
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb