Nu jävlar
Jag har suttit och pratat med pappa i typ 2 timmar nu. Jag har haft en klump i magen som bara växt och växt dom senaste veckorna. Det var skönt att få ut mig allt och gissa vad? klumpen är så gott som borta, inte helt men nästan. Jag bryr mig inte om vad alla andra säger, jag kommer känna mig grymt misslyckad som människa om jag inte klarar skolan. Det har varit mitt mål sedan jag var 5 år att få en bra framtid, men fuck mitt mål. Det är inte det viktiga utan det är vad man lär sig under resan dit som spelar roll.
Jag är en krigare, har alltid varit. Trots alla hinder så har jag tagit mig över dom, allt skräp som lagts på mig rygg har jag bärt med mig och gjort mig av med me tiden. Det viktiga nu är att förlåta mig själv för att jag inte lyckas med allt. Jag borde inte ha så höga förväntningar men det har jag, tyvärr. Jag är den jag är. Ida wollter. Jag gör mitt bästa varje dag och mitt liv har varit en ända stor kamp. Det har gjort mig starkare på alla sätt. Jag kan klara allt. Så kom igen bara, slå mig hårt, så hårt ni kan för jag ställer mig upp igen, som jag alltid gör. Jag tar mig vidare för det är så Ida gör. Jag glömmer inte eller förtränger något som är en historia av mitt lev, men jag förlåter. Jag förlåter flickan som tröck in en penna i min arm, höll på att strypa mig, rev mig med paljetter m.m. på dagis, jag förlåter mina föräldrar för att dom inte alltid gjorde det rätta även om jag vet att dom alltid menar väl. Jag förlåter min storasyster för allt såsom hon förlåtit mig för allt jag gjort. Jag förlåter hon som gjorde mig illa i sjuan, jag förlåter mina "vänner'' som lurade mig till platsen. Jag förlåter lärarna för att dom inte förstod bättre. Men framförallt förlåter jag mig själv, för att jag inte alltid kan räcka till, för att jag inte gjort dom bästa valen i livet, för att jag står där jag står idag och jag kommer förlåta mig själv om jag inte lyckas. För jag vet att jag klarar mig. Jag är en krigare.
Ibland önskar jag att jag var mer som du sophia, jag älskar hur du ser på saker och ting. Jag vet att du haft det svårt men du har fan kämpat. Och titta vart du står idag, du klarar det galant det vet jag. Kolla bara på hur mycket du bättrat dig och ALLA kan se det. Du har vuxit som person och blivit stark, det beundrar jag.
Nu jävlar kommer en ny Ida, jag ska ge allt, allt jag går för. Jag ska klara det, jag bara ska. 140 är medel poäng och 155 har jag, ett G i matte oc´h allt är packat och klart. Även om det betyder att jag ska flytta in på bibblan så ska jag fixa matten. För jag är värd det, efter allt.
Okej nu låter jag lite ego, eller föresten nej det gör jag inte, jag är fan värd det här.
Jag tänker tacka min pappa, för att han alltid ser det jag inte ser i mig själv. För att han alltid lyssnar på mig och för att han alltid ställer upp.
Jag är inte längre den lilla Ida jag en gång var, Nej jag har vuxit och blivit en bättre Ida, stark, modig och så jävla bäst!
Jag är en krigare, har alltid varit. Trots alla hinder så har jag tagit mig över dom, allt skräp som lagts på mig rygg har jag bärt med mig och gjort mig av med me tiden. Det viktiga nu är att förlåta mig själv för att jag inte lyckas med allt. Jag borde inte ha så höga förväntningar men det har jag, tyvärr. Jag är den jag är. Ida wollter. Jag gör mitt bästa varje dag och mitt liv har varit en ända stor kamp. Det har gjort mig starkare på alla sätt. Jag kan klara allt. Så kom igen bara, slå mig hårt, så hårt ni kan för jag ställer mig upp igen, som jag alltid gör. Jag tar mig vidare för det är så Ida gör. Jag glömmer inte eller förtränger något som är en historia av mitt lev, men jag förlåter. Jag förlåter flickan som tröck in en penna i min arm, höll på att strypa mig, rev mig med paljetter m.m. på dagis, jag förlåter mina föräldrar för att dom inte alltid gjorde det rätta även om jag vet att dom alltid menar väl. Jag förlåter min storasyster för allt såsom hon förlåtit mig för allt jag gjort. Jag förlåter hon som gjorde mig illa i sjuan, jag förlåter mina "vänner'' som lurade mig till platsen. Jag förlåter lärarna för att dom inte förstod bättre. Men framförallt förlåter jag mig själv, för att jag inte alltid kan räcka till, för att jag inte gjort dom bästa valen i livet, för att jag står där jag står idag och jag kommer förlåta mig själv om jag inte lyckas. För jag vet att jag klarar mig. Jag är en krigare.
Ibland önskar jag att jag var mer som du sophia, jag älskar hur du ser på saker och ting. Jag vet att du haft det svårt men du har fan kämpat. Och titta vart du står idag, du klarar det galant det vet jag. Kolla bara på hur mycket du bättrat dig och ALLA kan se det. Du har vuxit som person och blivit stark, det beundrar jag.
Nu jävlar kommer en ny Ida, jag ska ge allt, allt jag går för. Jag ska klara det, jag bara ska. 140 är medel poäng och 155 har jag, ett G i matte oc´h allt är packat och klart. Även om det betyder att jag ska flytta in på bibblan så ska jag fixa matten. För jag är värd det, efter allt.
Okej nu låter jag lite ego, eller föresten nej det gör jag inte, jag är fan värd det här.
Jag tänker tacka min pappa, för att han alltid ser det jag inte ser i mig själv. För att han alltid lyssnar på mig och för att han alltid ställer upp.
Jag är inte längre den lilla Ida jag en gång var, Nej jag har vuxit och blivit en bättre Ida, stark, modig och så jävla bäst!
Kommentarer
Trackback
