.

Jag känner så mycket just nu. Känslorna vandrar hit och dit. Jag är arg men samtidigt ledsen. Jag är sur och orolig. Jag är upprörd och tänkande. Det slutar aldrig snurra. Jag måste skriva av mig, och det gör jag nu.

Du: Det finns saker som man kan göra, klart man gör misstag, tar felsteg men alla vet, alla här på jorden vet att det du gjorde var fel. Jag ska inte döma för fan jag är inte heller perfekt, på något sätt men hallå? något vett i skallen har väl alla. På någon nivå vet man väl vart gränsen går och när det är dags att sluta. Någon gång säger väl ändå hjärnan till vad som är rätt och fel. Du hävdar att du är vuxen nu och så smart men en vuxen människa kan skilja på rätt och fel inte sant? en vuxen människa ska känna till sina gränser och kunna säga stopp. En vuxen människa skulle aldrig göra de valen. Jag sitter och tänker och ibland känner jag att jag som är 15 faktiskt beter mig både vuxnare och mognare än dig. Jag vet, mer en du tror och jag känner till. Du spelar tuff och ogenomtränglig men jag ser igenom ditt ytliga skal. jag ser det som inte många andra kan se. Du är så liten, så liten och trasig att det blir sorgligt. När jag tittar på dig så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta för jag tycker så synd om dig att du inte efter alla år fattar. Du må ha lurat den person som jag värdesätter nästan högst i mitt liv, men du lurar inte mig det ska du ha klart för dig. Något som stör mig, som borrar sig in djupt in i min hjärna är den dagen då jag stod och tittade in i dina ögon och sa förlåt för det jag sa. Jag ångrar att jag någonsin öppnade min mun för allt jag sa var ju bara ren sanning, REN JÄVLA FAKTA! du är patetisk och det står jag fast vid än idag.


sen till en annan person: Jag ställer upp för dig, kommer alltid att göra det för jag älskar dig så mycket. Men du måste förstå att livet inte är lätt, ibland måste man kämpa hårt för att komma någonstans och ibland inte. Nu är ett tillfälle då du måste kämpa och jag trodde du kunde stå emot jag trodde verkligen. missförstå mig inte nu jag fattar, det gör jag verkligen tro inget annat men jag trodde du skulle klara av att kämpa för vi alla finns här för dig. Du skjuter upp att handskas med känslorna men tro mig kära vän, dom kommer tillbaka senare, och då kommer dom slå tillbaka så hårt. Jag vill inte lägga skuld på dig för jag vet hur svårt det är, jag har själv varit i den här sitsen fast på olika nivåer men jag föddes inte igår. Jag vet vad det är som händer. Det funkar inte att ljuga för jag ser igenom dig. Men du kan inte fly länge till från dina känslor. Jag ber dig tänk om, jag vill att du ska vara lycklig men efter valet som du gjort nu så undrar jag lilla du, är du lycklig nu?



Jag tänker fortsätta skriva vare sig vad andra säger eller gör. Jag är lika skadad som alla andra runt omkring. Att sitta och se på utan någon som hälst makt, jag är maktlös till 100% men jag ska försöka. Jag ska gå med huvudet högt och hålla masken för jag vet något som ingen annan vet. Jag har hemligheten som få har lyckats lista ut i sitt liv, jag vet. Det är inte farligt att falla, för man kommer alltid upp igen. men det är den hemliga ingridiensen som hjälper dig upp, Det är den som ger dig styrka och kraft och det är den som ger dig livserfarenheten. Den hemligheten måste en person hitta själv men inte genom att gå den snabba och enkla vägen, nej, den kommer du hitta när du är redo att falla, ta smällen och lägga ner mycket svett och tårar för att ta dig upp. Vi andra kan ge en knuff men det är i slutändan du som måste ta dig i mål själv. Sad but true...