så underligt

Jag vet inte vad jag ska göra, vem jag ska vända mig till. Har fått höra att man inte kan förlora någon man aldrig haft. Så sant, men ändå inte. Det gör ont att veta att jag inte kan förlora det jag inte haft, eftersom det är normalt att ha det. Jag önskar aldrig livet ur någon, jag vill inte säga ordet hata. Jag vill bara att allt skabli bra. Jag vill säga alla de saker som jag aldrig sagt, jag vill att du ska veta att det är okej. Att jag inte är arg för allt som hänt. Jag vill att du ska veta att jag förstår. Men det går inte. Jag hoppas bara att du ska bli bra så jag kan se dig igen. Jag älskar dina kramar. Dom där kramarna som får mig att känna mig trygg. Trots allt som gått fel och att vi inte funkar så bra ihopp så är du mitt kött och blod. Jag älskar dig men det känns inte som om jag säger det tillräckligt ofta. Det är jobbigt just nu. Jag vill gråta men det kommer inte. Så mycket som jag känner just nu, angående allt. Så mycket som händer och jag vet inte ritkigt vart jag ska vända mig. Åt vilket håll det är meningen att jag ska gå nu.


ÄSCH! jag tror jag fått lite ångest. Ingen fattar nog ens vad jag menar
GODNATT!
//Ida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0